Jag minns när jag själv fick mitt antagningsbesked till universitetet. Det är nu tre år sedan men jag minns den dagen så bra. Jag stod på trappan på väg in i huset och pappa kom med posten. Han sa att jag hade fått ett brev från Åbo Akademi, Pedagogiska Fakulteten i Vasa, och jag blev livrädd. Jag mindes så väl året innan, hur ledsen jag var för att jag inte kommit in. Alla tester hade gått bra, ända tills intervjun. Då var jag så nervös så det finns inte ord för det heller. I samma öginblick som jag fick en fråga så glömde jag bort den :) Men andra året tyckte jag att intervjun gick lite bättre, och jag visste också att det hände endast på den, eftersom de andra testerna precis som året innan varit väldigt lätta.

Hur som helst så vågade jag först inte öppna brevet, men pappa hade bråttom någonstans och ville att jag skulle öppna brevet direkt. Jag öppnade brevet, kikade ner med ett halvt öga och letade efter textraden som jag så väl kände igen från förra året. Men den fanns inte där!?! "Jag kom in pappa!" sa jag med gråten i halsen och sen kom tårarna :)

I år var det min lillasysters tur att få ett glädjebesked! Så nervös hon har varit för att inte komma in på skolan, vem är väl inte det?? Och idag kom hennes besked, hennes antagningsbesked! Så,