Ni vet när man ser något vackert och vill ta en bild av det för att föreviga det? Och sen blir det inte alls samma sak på bilden som i verkligheten... Så blir det ofta då man ska ta bilder av ljuset på himlen. Antingen blir det ingen färg, eller så blir det massor med färg. I morse blev det massor:

Just nu råkar soluppgången vara precis då jag stiger upp för att fara på jobb. Och hur mycket jag än avskyr mornar måste jag medge att soluppgången är vacker och nästan får mig att dra lite på munnen. Och ibland lyckas jag rätt bra med färgerna.

Sådär, nu har jag ägnat ett helt inlägg åt soluppgångar då ni kanske undrar om jag överhuvudtaget lever eller inte. Jag kan berätta för er att jag både lever och mår bra. Det är mycket som händer just nu, men i och med att det mesta sker på jobbet (och det är något som jag lämnar utanför bloggen) så finns det inte sådär överdrivet mycket att berätta. En del finns det nog, men jag har inte riktigt hittat den där balansen mellan jobb och fritid ännu, så jag hoppas ni har tålamod med mig och ger mig lite mer tid att hitta den. Tack!