Veckans bakslag

Lovade ju att berätta om den förra veckans små negativiteter. Egentligen började det redan på söndan för en vecka sen då Peter ringde vid 11 på kvällen och ville ha numret till polisen, då hade han krockat med ett rådjur... Usch vad rädd jag blev, men det blev som tur var bara lite plåtskador på bilen och tyvärr ett dött rådjur... Men man kan ju trösta sig med att rådjuret troligen dog direkt.

Sen i onsdags på golfbanan lyckades jag med en finfin vurpa i en brant grusbacke :) Kändes ungefär som att marken försvann mitt i allt, men även då gick det bra, lite öm på vaden men inte ens ett litet skrapsår lyckades jag få! Ganska imponerande!!

På torsdagkvällen ringde min underhyresgäst från Vasa. Samtalet lät ungefär så här:
Hon: Hej, jag har ju varit utomlands i två veckor. Idag då jag kom tillbaka till lägenheten så, ehm, minns du om det var någon spricka i toalettstolen då du var här?
Jag: Toalettstolen?
Hon: Jaa...
Jag: Neeej, det var det inte...
Hon: Ja, för nu när jag kom så hörde jag att det droppade inne i toaletten och när jag gick dit så såg jag att vattenbehållaren har spruckit och det har läckt ut en massa vatten på golvet...

I mina öron låter det helt galet att en toastol spricker av sig själv då ingen varit där, men det är ju vad hon säger... Det var ju inte så kul att få höra då man är 12 timmar bort och inte har en aning om hur det ser ut eller vad som hänt. Disponenten skulle fara dit och titta men jag har inte hörtnågot om det än, så måste komma ihåg att ringa imorron!

I fredags hände det sista, som egentligen skrämde upp mig mest. Var på väg hem från Sjökvarteret och sjödagarna när jag skulle cykla ner från en gräsmatta på en grusparkering. Det var rätt brant men jag hittade ett lite bättre ställe. Hade väldigt låg fart men mitt i allt kränger cykeln till och jag håller på att störta i gruset. Pulsen var upp i 200 och jag fattade ingenting, tills jag tittar på cykeln: styret hade svängt sig. Helt och hållet livsfarligt!! Tänk om jag hade haft hög fart... Nej tänk inte... Usch vad rädd jag var. Måste ha haft en skyddsängel som vakade över mig för jag klarade mig helskinnad även denna gång.


Min egen lilla skyddsängel som jag fick av min Gudmor när jag var liten. Har hängt ovanför sängen i många många år ♥


Kommentarer
Postat av: L8

huj va hemst!! tur att inget värre skedde!

Härligt med positiv kritik på jobbet förgyller alltid ens dag, sen skratta ja lite att peter ringde o fråga polisens nummer.. ehe e inte det på åland också 112? :p

2010-07-20 @ 09:11:42
Postat av: Fanny

Haha, jo man kan ringa 112, de e ju till allmän larmcentral, men i och med att det inte var nån panik så tyckte han att de va onödigt att ringa dit å ville ringa direkt till polisen, som e 10022 eller nåt liknande (minns inte mer själv heller, hehe). Sen kanske han i samma veva ville ringa hem till mig å berätta :D

2010-07-20 @ 11:53:25
URL: http://ladyspalace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0