Har egentligen ingen lust att blogga, men jag har inget annat för mig så... Har egentligen inte lust med nånting annat än att vända om och springa hem till min älskling, men jag måste fara upp till Vasa och göra klart mina studier. Hur mycket jag än pratar om att jag inte vill till Vasa, att jag vill hem hem hem, så har det aldrig funnits, och kommer heller aldrig att finnas en tanke på att avbryta studierna, dom är alldeles för viktiga för det.

Jag vet också att det kommer att kännas lättare om några dagar då man kommit in i rutinerna igen men just nu känns det bara för jävligt. Ute regnar det och inne droppar tårarna... Dagen har präglats av "sista". Sista gången jag fick vakna breve min älskling, sista pussen, sista frukosten, sista duschen, sista gången jag gick ut genom den dörren på länge...

Kommer till Vasa mitt i natten. Vill inte tänka mer på det nu, kanske jag skriver något lite mer upplyftande senare, det här blev dystert.