Minst sagt speciella medresenärer
Nu ska jag berätta vad som hände på båten igår... Det var alltså ganska mycket folk på båten så det fanns inga lediga bord i cafét. Så jag sitter i ena hörnet med min dator i ett bord för 6 pers när det kommer fram två fyllon, ett par, finskspråkiga, och frågar om det är ledigt i andra ändan. "Mhm, jo" grymtar jag fram. Så dom dumpar sin låda med tuborg och går för att köpa mat. Då kommer det ett annat par, nyktert, och frågar om det är ledigt. Jag säger att det just var några andra där och reserverade platser och får frågan "Var dom 5 stycken eller" på ett mycket fisförnämt sätt. "Nä" säger jag, "bara två så sitt ner ni". Så där sitter dom och äter sina räksmörgåsar medans jag funderar på vad som kommer att hända när fyllisarna kommer tillbaks.
.
Vad händer? Jo, det nyktra paret reser sig upp och går till ett annat bord :D Haha. Jag kunde nästans gissa det :) Men jag hade kanske inte heller velat äta där, speciellt inte så som kvinnan sätter igång att äta. Kniv och gaffel använder hon som nån slags slägga för att dela maten och sen äter hon som om hon inte sett mat på flera veckor. Vattnet flyger och matrester hamnar i vattenflaskan.... Mysigt värre...
.
Kvinnan sitter då alltså bredvid mig och mannen mitt emot. Och såklart börjar han prata med mig. Och vet ni vad han frågar??? Jo "När har du lämnat din man?". Öööööööh, WHAT???? Hjälp mig tänker jag bara, hoppas dom går efter att dom ätit för annars går jag...
.
Sen orkade ju inte mannen äta all mat, så kvinnan virar in kycklingfilén som blev över i en servett och tar med sig i väskan... Resterna glufsar hon i sig med fingrarna...
.
Sen gick dom. Han skulle ha whiskey.
.
Och jag trodde ju att det tog slut där, men ack så fel jag hade! Vem tror ni sätter sig bakom mig i bussen från Långnäs in till stan?? Jo, fyllisarna... Och oj vad dom hade att prata om... Det var inte tyst en sekund på den 30 minuter långa bussfärden! Dom pratade båda två, samtidigt, både med varandra och för sig själva tror jag :D Sen började kvinnan sjunga... Först långt, sen bara högre och högre. 10 minuter sjunger hon en sång om att "ja vi älskar jesus, jesus är kärlekens fader och förlåter oss alla"... på finska... Och gubben pratar lite för sig själv! Jag visst inte om jag skulle skratta eller gråta!
.
Men nog var det ganska tragiskt också. Kvinnan hade tappat bort sin plånbok med 300 euro i och gubben var arg på henne för att hon aldrig kunde hålla reda på sina saker. Stackars människor, det var säkert allt dom hade... Och dom ojade sig ganska mycket om pengar hit och dit, hyror som skulle betalas, vem som var skyldig dem vad, jobb som dom haft och ja, hela sitt liv... Stackrarna...
.
Ja nu blev det här långt, men så blir det ibland.
Är hemma nu! Jätteskönt! Försöker dock hitta en artikel om lärares första yrkesår men det är inte det lättaste... Ska leta lite till!
Kommentarer
Trackback
