Varning för ett lite flummigt inlägg men jag behöver skriva av mig lite. I en av böckerna som jag läser till min gradu kom jag över följande konstaterande: Barnet har blivit ett stort och centralt livsprojekt och barndomen en förberedelsetid för vuxenlivet. Det är en barndom fylld av prestationskrav och förväntningar. Och det stämmer verkligen. Barnet får inte bara vara barn utan man måste hela tiden tänka på framtiden, vad man ska göra och bli i morgon. Förväntningar skapar prestationskrav och prestationskrav skapar förväntingar.