Ni är nu mina testkaniner. Förstår ni på ett ungefär kolets kretslopp när ni läst denna saga? Ni måste tänka er att ni är ungefär 11 år gamla :)

Kalle Kol

Kalle Kol bor i jordskorpan där det är mycket, mycket varmt. Kalle trivs i värmen men ibland är det skönt att komma ut på en resa. För att starta resan flyger Kalle och hans vänner ut med full fart ur en vulkan när den har ett utbrott. Några av Kalles kompisar hamnar i vattnet och några blir i luften. Kalle följer med kompisarna i luften, där är det kul att sväva omkring. Efter en stund hittar Kalle två nya kompisar, två syremolekyler. Tillsammans hittar de en vacker blomma som de far på besök till. Genom blommans fotosyntes måste dock Kalle och hans två kompisar säga hej då till varandra. Kompisarna far tillbaka ut i luften som syre medans Kalle blir kvar i blomman.

Plötsligt kommer det en stor hare och äter upp blomman! I haren träffar Kalle flera av sina gamla kompisar som berättar att de varit med om samma sak. ”Undrar vad som ska hända nu” tänker de. Svaret kommer snabbare än de tror då några av Kalles kompisar åker ut i luften när haren andas. Kalle däremot blir kvar i haren. Men äventyret är inte slut här! Nästa dag blir haren uppäten, av en kungsörn! Kalle undrar hur länge han ska stanna i kungsörnen, han börjar få lite hemlängtan nu. Som tur är så behöver inte Kalle stanna så länge i kungsörnen. Det var en gammal örn och haren och Kalle var dens sista måltid. Då örnen fallit till marken kommer det snabbt daggmaskar och andra nedbrytare och ser till att örnen förmultnar och blir till jord. Kalle far på ett snabbt besök till en daggmask innan han känner att det nu är dags att fara hem. Så i en av daggmaskens utandningar flyger Kalle ut i luften och är nästan hemma. Tillsammans med sina kol-kompisar sjunker de sakta ner till havsbotten och samlas där för att vila. De är väldigt trötta efter resan och vilar länge, länge. Så länge att de blir till jordskorpa igen. Efter den långa vilan är det dags för ännu en rolig resa.