Jag tror att de flesta håller med mig om att mörkret inte är så välkommet så här på hösten. Visst är det mysigt på kvällarna när man kan gosa in sig i en filt med pojkvän, tända lite ljus och äta något gott, men på morgonen. Då går det rysningar genom kroppen, vem kan utan problem stiga upp på morgonen när det fortfarande är mörkt ute? Inte jag i alla fall. Och jag ska säga er att det inte känns bättre när man kommer hem från jobbet och det fortfarande är mörkt, 1 och en halv timme senare... Och nu tror ni säkert att jag skrivit fel. Men det har jag inte. I morse for jag på jobb till 05.30 och kom hem igen ca 07.15. Och det var mörkt. Så mörkt (och tidigt) att jag kröp ner under täcket breve Peter och sov en stund till. Jag kan säga er att det är en av de skönaste känslorna! Men fy för att stiga upp 5!